Nu är de bara 5 dagar kvar innan kvalen börjar i vänster arm, och bara 4 dagar kvar innan vikten ska vara perfekt, helst 59.99 kg utan ansträngning på plats. Psyket ska vara i totalt focus, man måste lita på att man har tränat helt enligt konstens alla regler, och att man ansträngt sig minst dubbelt så mycke som sina motståndare i alla övningar. Man måste känna att man har "råd" att vila ett par dagar innan tävlingen, lita på att musklerna återhämtar sig och blir starkare. Inte tvivla.
Jag ska tävla i -60kg både höger och vänster. Som det ser ut på den preliminära anmälningslistan är vi 11 damer som ska tävla om SM-titeln 2011. De är en stor klass för att vara SM, och de betyde att många tallangfulla juniorer nu tagit steget upp till senior. Ska bli riktigt kul, detta är andra året som vi måste dela upp tävlingen på två dagar för att hinna med alla klasser, de blir fler och fler tävlande och SM blir mer och mer prestigeladdat. Man måste vara ordentligt förberedd för att vara säker på en plats i landslaget.
Jag känner att i grunden är jag förberedd, men de senaste dagarna har varit ett bakslag i min mentala förberedelse, jag åkte på en rejäl förkylning i början av förra veckan som fortfarande sitter i. Förra veckan skulle annars vara nertrappningsveckan med focus på reaktion, explosivitet och framförallt en ordentlig justering av vikten med hjälp av diverse löpning. Jag har istället till min stora besvikelse måstat vila. De betyder att dessa sista dagar kommer bli tuffa eftersom jag ligger på lite övervikt, mindre portioner mat och promenader blir resultatet. Önska mig lycka till, så ska jag tala om hur SM slutade.
Jag har verkligen finkammat alla sidor efter bilder på mig från SM i storuman 2010 men utan resultat. Jag får lägga upp bilder från årets tävling istället.
måndag, mars 28
lördag, mars 19
Träning med armbrytargymnasiet
Denna veckan har jag varit hemma i Ensamheten, dels för att de va ett tag sedan sist, och för att ladda upp batteriena inför nästa Hollandresa. Eftersom jag bara hade möjlighet att vara uppe mellan måndag och Fredag så jobbade majoriteten av befolkningen i Ensamheten, och eftersom de endast är pappa (Leif Andersson, tränare och coach på armbrytargymnasiet) som har ett okej-ta -med-dig-barn-på-jobbet-jobb så blev de ganska naturligt en pappa vecka, och en hel del hård träning.
Jag började veckan lugnt i Måndags med ett lätt skidpass, de va många år sedan jag stod på ett par skidor som inte är gjorda av trä, så jag var en aning vinglig i början, men tillslut fick jag till en skaplig teknik, enligt mig själv. De är dock tveksamt om min bror (Joel Reisek, en nörd på RIKTIG skid teknik) skulle hålla med om de.
På Måndag kväll var de armbrytarträning, de va mycke folk på träningen, alla vill vara ordentligt förberedda till årets SM som närmar sig med stormsteg. Alla körde stenhårt!
På Tisdagsmorgonen var de dax för ryssträning, med viktbälte. Helt otroligt hur mycke vissa har utvecklats sedan jag va med sist. Efter ett par övningar började jag känna av "tand"värken i armarna, men eftersom ingen annan verkade beröras av denna hemska smärta va de bara att bita ihop och köra på. (jag tror att de genomskådade mitt försök att verka oberörd, men de sa inget, de lät mig spela macho, tack för de. )
Onsdagförmiddag va jag ute i skogen med pappa (han jobbar eftermiddag på onsdagar, så de inte blir nåt missförstånd.) och högg ved, en ansträngande syssla, plumsa i snö, skotta snö, dra i gång motorsågen, (med "tand"värk i armarna är detta den mest anstränande sysslan av dem alla) kvista, gå igenom snön, falla, dra ihop ved bitarna, upprepa. Efter ett halvdagspass beslutade jag att hoppa kvällens gymträning, jag hade ont i armarna och jag skulle på dubbla pass dagen efter.
Efter lunchen på Torsdag var de återigen ryssträning med vikter, jag kände att jag va tvungen att svälja stoltheten och beslutade efter två övninger att plocka av mig vikterna för att kunna fortsätta, ett stort nederlag för Fia Reisek.
Inför kvällens armbrytarpass laddade jag upp kroppen med lite kolhydrater iform av Farmors palt, snacka om krutbränsle, de funkade faktiskt bra, kände av lite tandvärk men kunde ändå köra stenhårt. De finns väldigt många bra sparringkompisar i storuman, skit kul!
Tyvärr har jag inga bra bilder från min träningsvecka i Storuman, men är man intresserad kan man gå in på armbrytargymnasiet.se och titta på filmerna som lagts ut, så ni får en känsla av hur hårt de tränar.
På Fredag åkte jag ner till Stockholm, för att sedan åka till Holland på Lördag.
Tack igen Armbrytargymnasiet för en superkul vecka, ser framemot att se resultaten på SM!!
Jag började veckan lugnt i Måndags med ett lätt skidpass, de va många år sedan jag stod på ett par skidor som inte är gjorda av trä, så jag var en aning vinglig i början, men tillslut fick jag till en skaplig teknik, enligt mig själv. De är dock tveksamt om min bror (Joel Reisek, en nörd på RIKTIG skid teknik) skulle hålla med om de.
På Måndag kväll var de armbrytarträning, de va mycke folk på träningen, alla vill vara ordentligt förberedda till årets SM som närmar sig med stormsteg. Alla körde stenhårt!
På Tisdagsmorgonen var de dax för ryssträning, med viktbälte. Helt otroligt hur mycke vissa har utvecklats sedan jag va med sist. Efter ett par övningar började jag känna av "tand"värken i armarna, men eftersom ingen annan verkade beröras av denna hemska smärta va de bara att bita ihop och köra på. (jag tror att de genomskådade mitt försök att verka oberörd, men de sa inget, de lät mig spela macho, tack för de. )
Onsdagförmiddag va jag ute i skogen med pappa (han jobbar eftermiddag på onsdagar, så de inte blir nåt missförstånd.) och högg ved, en ansträngande syssla, plumsa i snö, skotta snö, dra i gång motorsågen, (med "tand"värk i armarna är detta den mest anstränande sysslan av dem alla) kvista, gå igenom snön, falla, dra ihop ved bitarna, upprepa. Efter ett halvdagspass beslutade jag att hoppa kvällens gymträning, jag hade ont i armarna och jag skulle på dubbla pass dagen efter.
Efter lunchen på Torsdag var de återigen ryssträning med vikter, jag kände att jag va tvungen att svälja stoltheten och beslutade efter två övninger att plocka av mig vikterna för att kunna fortsätta, ett stort nederlag för Fia Reisek.
Inför kvällens armbrytarpass laddade jag upp kroppen med lite kolhydrater iform av Farmors palt, snacka om krutbränsle, de funkade faktiskt bra, kände av lite tandvärk men kunde ändå köra stenhårt. De finns väldigt många bra sparringkompisar i storuman, skit kul!
Tyvärr har jag inga bra bilder från min träningsvecka i Storuman, men är man intresserad kan man gå in på armbrytargymnasiet.se och titta på filmerna som lagts ut, så ni får en känsla av hur hårt de tränar.
På Fredag åkte jag ner till Stockholm, för att sedan åka till Holland på Lördag.
Tack igen Armbrytargymnasiet för en superkul vecka, ser framemot att se resultaten på SM!!
lördag, mars 12
World Challenge
I tisdags, 8 mars på internationella kvinnodagen avgjordes årets world challenge i Göteborg. 8 kvinnliga armbrytare var speciellt inbjudna för att tävla om titeln världens bästa armbryterska oavsett viktklass, i år låg vikterna mellan 85 och 63 kg. Detta var den tuffaste klassen jag någonsin deltagit i, alla 8 tävlande hade 1 eller till och med flera guld och silver medaljer från världmästerskapen i respektiva viktklass.
Jag slutade tillslut 5.a i båda armarna, ett resultat jag är rellativt nöjd med. (övriga resultat får ni själva kolla upp på worldchallenge.se) De jag är mindre nöjd med är min ojämna brytning, vissa matcher gick över förväntan medan andra var under all kritik. Konstigt att man kan vara så ojämn under en och samma tävling. De va framför allt 2 stycken i startfältet som jag verkligen ville möta och ge en ordentlig match, en av tjejerna, svenskan Felicia Rydstedt som jag förlorat utmaningsmatcher till svenska rankinglistan mot för drygt en månad sedan. Den andra motståndaren som jag verkligen ville ha en bra match mot var Slovakiskan Lucia Debnarova nuvarnde världsmästaren i min egen viktklass- 60kg. Jag känner att jag definitivt har kapacitet till att ge dem båda riktigt bra motstånd och till och med vinna nån match över dem. Men sorgligt nog tappade jag totalt focus i dessa matcher, tekniskt bröt jag som en kråka, kanske var de nerverna som inte höll ihop, att jag ville för mycke och inte litade på att jag skulle klara de bara genom att göra som jag gjort i de andra matcherna. Jag kände i förväg att jag inte hade den riktiga känslan för att vinna. Nu blir det träning av och jag ser framemot ett revansh möte mot dessa två, och då ska jag verkligen inte ge bort nånting.
Annars i veckan har jag varit på jobb i Holland, hälften är nu avklarad.
I morgon åker jag till Ensamheten (äntligen!) Jag ska köra hårdträning tillsammans med armbrytargymnasiet i veckan, samla energi och bara njuta av att vara hemma.
Jag slutade tillslut 5.a i båda armarna, ett resultat jag är rellativt nöjd med. (övriga resultat får ni själva kolla upp på worldchallenge.se) De jag är mindre nöjd med är min ojämna brytning, vissa matcher gick över förväntan medan andra var under all kritik. Konstigt att man kan vara så ojämn under en och samma tävling. De va framför allt 2 stycken i startfältet som jag verkligen ville möta och ge en ordentlig match, en av tjejerna, svenskan Felicia Rydstedt som jag förlorat utmaningsmatcher till svenska rankinglistan mot för drygt en månad sedan. Den andra motståndaren som jag verkligen ville ha en bra match mot var Slovakiskan Lucia Debnarova nuvarnde världsmästaren i min egen viktklass- 60kg. Jag känner att jag definitivt har kapacitet till att ge dem båda riktigt bra motstånd och till och med vinna nån match över dem. Men sorgligt nog tappade jag totalt focus i dessa matcher, tekniskt bröt jag som en kråka, kanske var de nerverna som inte höll ihop, att jag ville för mycke och inte litade på att jag skulle klara de bara genom att göra som jag gjort i de andra matcherna. Jag kände i förväg att jag inte hade den riktiga känslan för att vinna. Nu blir det träning av och jag ser framemot ett revansh möte mot dessa två, och då ska jag verkligen inte ge bort nånting.
Annars i veckan har jag varit på jobb i Holland, hälften är nu avklarad.
I morgon åker jag till Ensamheten (äntligen!) Jag ska köra hårdträning tillsammans med armbrytargymnasiet i veckan, samla energi och bara njuta av att vara hemma.
 |
| Jag mot Felicia på world challenge 8 mars |
 |
| Jag mot Lucia på EM i Moskva 2010 |
lördag, mars 5
"safety position"
Efter en veckas illamående mår jag äntligen bättre, jag har genom att höra mig för efter liknande symtom kommit fram till någon slags konstig form av maginfluensa. (En av mina förhörs personer är även känd som utbildad sjuksjöterska så jag ser denna diagnos som högst rimlig).
I Onsdags bar de av till Holland igen, och den resan började med en spännande flygning då vi fick förbereda oss för en kraschlandning i Frankfurt först. Ett av däcken på planet hade tydligen exploderat efter starten på Landvetter flygplats. Först fattade vi inte riktigt vad som försiggick, flygvärdinnorna började bete sig konstigt och flyttade runt på folk, de som var placerade vid nödutgångarna flyttades och ersattes av flygvärdinnor, de som frågade "varför detta", fick ett kort, "bara därför" till svar. Efter att ha spekulerat ett tag hördes äntligen piloten i högtalarna, där han talar om att däcket är trasigt och att vi ska förbereda oss för en krasch landning och bör inte få panik, vi gör det bara för säkerhetsskull. Flyvärdinnorna går igenom säkerhets rutinerna igen, visar var nödutgångarna finns, ber oss se över säkerhetsföreskriftena i stolsfickan framför oss och går även igenom hur vi ska göra när piloten säger "safety position", sitt med fötterna isär, knäna ihop, krama hårt runt benen och böj ner huvudet mot knäna. Konsigt nog kändes de inte som att någon i planet drabbats av panik, alla va väldigt lugna, de va bara flygvärdinnorna som verkade lite skärrrade och stressade. Precis innan landningen säger piloten "safety position, safety position " alla gjorde så som vi precis lärt oss och landningen gick bra. Vi möttes av en landningsplats full av brandbilar och olika säkerhets folk. Nu hoppas vi bara på att statistiken trots många flygningar ser ganska bra ut igen.
Nu är vi i Göteborgsområdet och laddar inför WC på Tisdag.
I Onsdags bar de av till Holland igen, och den resan började med en spännande flygning då vi fick förbereda oss för en kraschlandning i Frankfurt först. Ett av däcken på planet hade tydligen exploderat efter starten på Landvetter flygplats. Först fattade vi inte riktigt vad som försiggick, flygvärdinnorna började bete sig konstigt och flyttade runt på folk, de som var placerade vid nödutgångarna flyttades och ersattes av flygvärdinnor, de som frågade "varför detta", fick ett kort, "bara därför" till svar. Efter att ha spekulerat ett tag hördes äntligen piloten i högtalarna, där han talar om att däcket är trasigt och att vi ska förbereda oss för en krasch landning och bör inte få panik, vi gör det bara för säkerhetsskull. Flyvärdinnorna går igenom säkerhets rutinerna igen, visar var nödutgångarna finns, ber oss se över säkerhetsföreskriftena i stolsfickan framför oss och går även igenom hur vi ska göra när piloten säger "safety position", sitt med fötterna isär, knäna ihop, krama hårt runt benen och böj ner huvudet mot knäna. Konsigt nog kändes de inte som att någon i planet drabbats av panik, alla va väldigt lugna, de va bara flygvärdinnorna som verkade lite skärrrade och stressade. Precis innan landningen säger piloten "safety position, safety position " alla gjorde så som vi precis lärt oss och landningen gick bra. Vi möttes av en landningsplats full av brandbilar och olika säkerhets folk. Nu hoppas vi bara på att statistiken trots många flygningar ser ganska bra ut igen.
Nu är vi i Göteborgsområdet och laddar inför WC på Tisdag.
tisdag, mars 1
Tävling och sjuk
I lördags var det den årliga tävlingen Golden Arm i Eskilstuna. Jag tävlade i -70kgs klassen, vanligtvis tävlar jag i -60kg, men eftersom jag väger kring 62-63 så brukar jag sällan deffa ner mig till under 60 om det inte gäller SM, EM eller VM. De blev en riktigt bra tävling, i nästan samtliga damklasser fanns det en Kazakstanska för att sätta skräck i startfältet. Även hade jag den beryktade Sarah Bäckman och comebacken Camilla Berg i min klass, Sammanlagt var vi 6st. Jag hade som mål med tävlingen att få mig en ordentlig genomkörare av starter innan WC tävlingen 8 Mars, att jag skulle starta alla matcher explosivt och självsäkert, jag har verkligen lagt focus på starter den sista tiden eftersom det är där min stora svaghet sitter. Jag överraskade verkligen mig själv med en otrolig energi, en lyckad start efter den andra. Nu lyckades jag inte alls att vinna, istället blev det silver i höger, vänster och även Overallklassen (en klass där man slår ihop de bästa från samtliga klasser till en enda super klass, vi blev 12 i den klassen tror jag.) Sarah Bäckman blev segraren, men jag ser verkligen fram emot ett nytt möte den 8de Mars.
Nu känner jag verkligen av ett rejält efterskalv av att tävla trotts att jag inte riktigt mådde helt hundra innan tävlingen, nu sitter jag med magsmärtor och ett ständigt illamående, jag har en tendens att alltid bli sjuk efter, före eller under en tävling, undrar om mina tävlingnerver är skörare än vad jag tror, att jag liksom tvingar in dem i nåt som de verkligen inte pallar. Vi får se vad jag drabbas av efter WC, jag lovar att berätta om alla detaljer.
Nu känner jag verkligen av ett rejält efterskalv av att tävla trotts att jag inte riktigt mådde helt hundra innan tävlingen, nu sitter jag med magsmärtor och ett ständigt illamående, jag har en tendens att alltid bli sjuk efter, före eller under en tävling, undrar om mina tävlingnerver är skörare än vad jag tror, att jag liksom tvingar in dem i nåt som de verkligen inte pallar. Vi får se vad jag drabbas av efter WC, jag lovar att berätta om alla detaljer.
 |
| Sarah Bäckman vs Fia Reisek |
 |
| Sarah vs Fia, denna situation blir till släpp som leder till remmar som sedan resulterar i förlust till Fia. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)